Tjejvasan 2013

Landat hemma och blivit bjuden på god kvällsmat av familjen och så även tårta nu ikväll. Haft bra dagar i fjällen och vi kom upp redan i onsdags eftermiddag till Malung där vi bott. Riktigt roligt att få uppleva allt runt omkring Vasaloppen, känna pulsen på Mora och kunna få testa på spåren i Hökberg några dagar före vårt lopp samt få se all organisation och all logistik kring tävlingarna.

På fredagen körde svägerskans far Kortvasan och jag och Jeanette var med och servade så gott vi kunde utmed banan. Skönt för mig att också få se lite mera av sträckan, kontrollmänniska som jag är så vill jag ju gärna veta vad som väntar och hur banan går. Samma sträcka på Kortvasan som på Tjejvasan.

Vi startade 12.15 på lördagen i led 15 av 17. Hade räknat med att det skulle bli tufft eftersom vi kom så långt bak i startleden. När det inte hade fryst på så mycket under natten mellan fredag till lördagen och det kom snö i Malung på lördags morgon kändes det sådär.

Kan gott beskriva tjejvasan med att jag var superladdad till starten och bara ville iväg, Jäkligt motigt i uppförsbackarna och hela de första 5 km. Hade INGET fäste alls och kunde inte ens göra ett frånskjut utan det var till att staka och slita på armarna. Vår support dök oväntat upp efter fem kilometer och jag höll verkligen på att börja lipa när jag såg dem för så jäkla jobbigt var det. Fick på klister och satte fart mot Hökberg. Klistret höll en stund och sen var det armarna som fick bekänna färg. På kontrollen i Hökberg fick jag bättre klistervalla, lite dryck och plåstrat om ett skavsår som dykt upp sen blev det skönare färd mot Släde i fina nedförsbackar och hyfsade spår.

Vägen från Hökberg till Eldris gick bra även om jag ramlade någon gång, ramlade bara i uppförsbacke då jag lyckades slinta i stavtaget. Jag som mest hade bävat för nedförsbackarna så var de inga problem alls utan de var bara så jäkla sköna då man fick bra fart. I Eldris blev jag lite putt när jag såg klockan och insåg att detta kommer ta mycket längre tid än vad jag hade väntat men men.

Från Eldris till Mora gick det riktigt bra och jag är förvånad själv över hur mycket jag egentligen orkade staka på, trodde inte alls att armarna skulle fixa det så pass bra.  Härlig känsla att köra in vid Mora kyrka, alla människor som stod och hejade på oss, visslade och klappade i händerna. Stannade till och fick en dalahäst runt halsen av min gudson som var med och hejade fram oss till mål.

Men vilken underbar känsla att få köra in i mål under "I Fäders Spår för framtids segrar" 

Även om träningsvärken gör jäkligt ont, skavsåret likaså,  hemska minnen från 10 km i dålig valla, de 5 första utan nått fäste alls så kommer jag vilja köra detta lopp även nästa år.